Årets Dalvik Race bjöd på allt som gör segling på Runn så fascinerande: ombytlig vind, taktiska vägval, dramatik, stiltje och till sist en oväntad vinnare.
Åtta båtar startade utanför klubbhuset klockan 11. En nordlig vind på 3 m/s, med byar upp mot 8 m/s, gav fina förutsättningar för en snabb resa söderut. Samtliga båtar valde att gå ut mot fjärden, ingen vågade i år chansa på Pilsundet. Elias i sin 11:Metre One Design och Kalle i Omegan valde ett snävt spår runt Hjärtklack, medan Mattias i Soling och Magnus i Campus 650 satsade längre österut mot Björnungarna. Övriga deltagare tog en större båge ner till Koön.
Den inledande slören gick snabbt och effektivt. Båtarna passerade grundet utanför Bjärmsnäs i god fart, men strax därpå började problemen märkas. Vinden avtog betydligt tidigare än prognosen hade lovat. Medan båtarna som valt vägen via Björnungarna kämpade sig fram mot Stora Stensö i allt lättare vind, konfererade tävlingsledningen febrilt om banläggningen.
Det traditionella rundningsmärket vid Flarnö fick stryka på foten och banan kortades. Nytt rundningsmärke blev fyren vid Prästö/Granö.
Vid rundningen hade förra årets segrare Vidar, som för dagen seglade sin H-båt med spinnaker, skaffat sig ett fint försprång. Han rundade först och påbörjade kryssen tillbaka mot mål. Kort därefter följde Robert, Elias och Kalle i en samlad klunga bakom ledaren.
Men regattan var långt ifrån avgjord.
Efter några slag på kryssen tappade Vidar plötsligt fart. Trion som seglade bakom på motsatt bog hade bättre tryck och kunde gå om. Spänningen steg snabbt. Lika snabbt försvann dock vinden.
Snart låg hela fältet stilla. Seglen hängde slaka, båtarna rörde sig i snigelfart och klockan tickade vidare. En efter en valde besättningarna att bryta. Robert som nu låg i klar ledning vägrade däremot ge upp och använde chatgruppen till att peppa konkurrenterna:
”Snart kommer vinden, håll ut!”
Efter ytterligare trettio minuter av nära stiltje tog tävlingsledningen ännu ett beslut. En ny mållinje lades ut mellan Bjärmsnäs och Tjuvöns nordspets.
Nu återstod egentligen bara tre båtar i tävlingen: Robert, Vidar och Christer i sin snabba trimaran.
Slutstriden blev långsam men dramatisk. Robert och Vidar hade ungefär samma avstånd till mållinjen när nästa avgörande ögonblick kom. Vidar försökte spara meter genom att gå innanför grundpricken – men chansningen misslyckades. H-båten gick på grund och segermöjligheten försvann omedelbart.
Därmed kunde Robert sakta men säkert glida mot mållinjen. När han slutligen passerade den möttes han av jubel och en fanfar på munspel från tävlingsledningen.
Resultat
Robert – enda båt som seglade hela vägen över mållinjen.
Övriga båtar bröt eller nådde inte målet innan tävlingen avslutades.
Sammanfattning
Dalvik Race 2026 kommer kanske inte att bli ihågkommet för hög fart eller perfekta seglingsförhållanden. Däremot kan det bli ihågkommet som regattan där vinden tog slut, banan kortades två gånger, regerande mästaren gick på grund och där vinnaren helt enkelt var den som vägrade ge upp.
Grattis Robert – Dalvik Race-vinnare 2026!
