Arbeten för förtöjning av ny brygga som skall ersätta den gamla pågår och därför är det förbud att vara i närheten av arbetsområdet. Orsaken är att utmärkning av positioneringar av brygga, sänken och grund 1,7 meter är gjorda med stor möda och måste skyddas tills betongklumpar på ett ton är placerade. Datum när vi är klara med det arbetet, som vi kommer ha hjälp av Stabergs båtklubb med, är i skrivande stund oklart. Så länge skyltarna på bryggan är uppsatta gäller förbudet.
Det började i stiltje och slutade i ett stormigt inferno. Helgens regatta bjöd på allt från taktiska beslut och blöta kämpainsatser till ett dramatiskt motorhaveri på följebåten. Till slut stod Vidar som regattans store vinnare.
Det var en brokig och spännande skara båtar som samlades under söndagen. Bland de tolv anmälda båtarna fanns två flerskrov, en rad kölbåtar och en liten jolle. Mest respekt i leden skapade Staberg Båtklubbs stolthet – en mycket vass 11: Metre One Design. Med ett handicap i nivå med de snabba flerskroven och en köl på 1,8m var det många som sneglade spänt mot den slanka farkosten inför start.
Tävlingen genomfördes i form av en jaktstart. Det betyder att de långsammaste båtarna startar först och de snabbaste jagar i kapp bakifrån.
När startskottet för jollen gick klockan 11 låg sjön nästan blank och regnet hängde tungt i molnen. Vinden var svag. Men mycket hann hända innan hela fältet var ute på banan. När den sista och snabbaste båten – Hobie Cat 16 – skar startlinjen en dryg timme senare hade vinden börjat vakna och mätte runt 3 m/s.
Prognosen hade lovat en ganska beskedlig grundvind på 2 m/s med 4 m/s i byarna. Men vädergudarna hade helt andra planer för dagen.
Eftersom prognosen var så svag tog tävlingsledningen beslutet att korta av banan. I stället för den planerade rutten till Ornäs och tillbaka fick seglarna styra mot fyren sydväst om Granö för en moturs rundning.
Från en spridd start hade fältet vid rundningen blivit relativt samlat. På en brygga på Granö stod Mats Lindell – regattans enda men ack så entusiastiska landpublik – och hejade glatt. Även Martin i tävlingens följebåt var på plats vid rundningen för att peppa seglarna.
Strax efter rundningen startade dramatiken. Alvin och Carla i C55 Röd visade prov på fin fart och tog resolut ledningen i fältet. Bakom dem vek följebåten med tidtagaren Martin av och guppade i god fart mot Vika. Seglarna fortsatte hemåt i den allt hårdare vinden på sjön, samtidigt som himlen öppnade upp för en riktig utmaning.
Efter fyren väntade en lång och utmattande kryssbog hela vägen upp mot Dejstolen. Vindbyarna ökade markant i styrka och förvandlade mer och mer förhållandena till ett stökigt inferno.
Nu ställdes fältet inför ett taktiskt val. Majoriteten valde att söka lä och styrde rutten innanför Dejstolen och Hellmansö. Manfred, som styrde Hobie Caten, valde i stället den längre vägen på utsidan.
I sundet vid Orrholmen blev det trångt. Båtarna låg tätt, kryssvinkeln var hård och vinden skoningslös. Christer i den stora trimaranen fick slita med besvärliga slag samtidigt som han hamnade i en intensiv trängsel med Jan och Ola i Compis 28.
Beslutet att gå på insidan visade sig bli en ren mardröm. I stället för lugnare vind förvandlades Pilsundet till en sällan skådad kulspruta av våldsamma vindbyar på mellan 10 och 15 m/s. Andreas i sin Shark 24 drabbades stenhårt av trycket; båten krängde så våldsamt att sittbrunnen fylldes med vatten.
För Manfred och Anders på Hobie Caten visade sig dock omvägen på utsidan till en början vara ett taktiskt mästerdrag. Genom att undvika det värsta bykaoset seglade de briljant i den ack så hårda vinden och hade vittring på pallplats.
Men Runn visar ingen nåd. Precis när Manfred skulle över mållinjen slog de lömska vindbyarna till med full kraft. Bara meter från mållinjen drabbades katamaranen av dubbla kapsejsningar. Den givna pallplatsen rann ur händerna på besättningen. I stället för en härlig pallplats fick de nöja sig med en mittenplacering i det täta fältet.
Samtidigt som fältet kämpade med krängningar och segel i kulsprutevinden klev regattans gigant fram. Vidar med besättning visade prov på enorm skicklighet under de brutala förhållandena. Med meterprecision och iskallt lugn tämjde han de kraftiga vindbyarna. Båt efter båt plockades i en rasande takt på hemvägen. Till slut kunde en jublande Vidar korsa mållinjen som välförtjänt vinnare av den dramatiska regattan.
Strax bakom segraren utnyttjade Kalle de tuffa förhållandena till sin absoluta fördel. Ombord på sin Omega – strategiskt nedtyngd med 400 kilo extra vikt och ändrat handicap – red han enkelt och stabilt genom de våldsamma byarna. Det tunga skrovet gav perfekt stabilitet i vinden och säkrade en fin andraplats för Kalle. Alvin som haft ledningen tidigare under racet, gjorde också en fantastisk insats i stormen och knep den sista pallplatsen som stolt trea.
Hela sju av de startande båtarna lyckades ta sig över mållinjen inom loppet av bara tio minuter efter vinnaren. Alla klarade sig dock inte hela vägen. Vid Källviken blev de intensiva byarna till slut för mycket för trimaranen, som tvingades avbryta tävlingen.
Robin, som seglade jollen, kämpade också ända in mot målsnöret. Men efter att ha varit en hårsmån från att välta ett oräkneligt antal gånger under hemvägen valde den blöta och trötta seglaren att inte utmana ödet med några sista slag utan jollen styrdes direkt till bryggan. Av tio startande båtar kom nio lyckligt tillbaka till hamnen.
Och vad hände då med följebåten?
Det visade sig att Martin inte alls hade övergivit regattan frivilligt. Följebåten hade drabbats av motorstopp ute på sjön och den hårda vinden förde den i rask takt mot Stora Stensö. Dagens stora hjälte blev därför publiken Mats Lindell. Han kastade sig snabbt i sin egen båt, lokaliserade den drivande följebåten och bogserade den tryggt tillbaka till hamnen.
En regatta som började i nära stiltje slutade med fyllda sittbrunnar, motorstopp, blöta kapsejsningar, stenhårt fladdrande segel, en mästerlig uppvisning av Vidar och upplevelser som seglarna sent kommer att glömma.
